Tuffare arbetsklimat oroar Kommunal

En femårig pojke rymde från ett HVB-hem i mitten av juni 2021. Han hittades död senare samma dag. Två av de då anställda på hemmet ställdes till svars och anklagades för att ha vållat pojkens död. Kammaråklagare Stefan Wessberg kunde inte se att det fanns skäl att även ställa företaget Platea som drev boendet till svars.
– Det var ett hem som inte var perfekt, men just när det gällde att personalen skulle ha uppsikt över barnen där var de oerhört tydliga. Jag kan inte se att bolaget skulle kunna lastas för att personalen hamnat så här snett.

Fanns det inte möjligheter att driva det här som ett arbetsmiljömål?
– Jag kunde inte se att det var en sådan situation. Det var inte arbetstagarna som skadade sig här.

Åklagare Stefan Wessberg konstaterar att det fanns anmärkningar på hemmet från Inspektionen från vård och omsorg, IVO, men menar att de anmärkningarna inte rörde sådant som var relevant för händelsen.
– De här anställda satt där med en stängd dörr och såg därför inte vad som hände.

Värmlands tingsrätt dömde i målet i början av december i fjol. De två anställda fälldes för vållande till annans död och blev skyldiga att betala skadestånd till pojkens föräldrar. Rätten fokuserade, liksom åklagaren, på den stängda dörren. Enligt domen gjorde den att de två åtalade inte kunde ha koll på barnen. Det var ett otillåtet risktagande som avviker från vad som är aktsamt i deras jobb med barn med särskilda behov, skrev tingsrätten.

Domen har överklagats. I överklagandena till hovrätten lyfter de två anställdas advokater fram brister i förutsättningarna att göra ett gott arbete.

Genom förhör med tidigare anställda vill de visa att de rutiner som fanns för att ta hand om barnen var omöjliga att följa eftersom det fanns för lite personal. De vill också visa att HVB-hemmets ledning kände till att det fanns brister i den fysiska miljön men inte gjort något åt det. Bland annat var ett staket trasigt.

Olov Östensson är förbundsjurist på Kommunal där en av de två anställda på HVB-hemmet är medlemmar. Han följer målet med stort intresse och viss oro.
– Vi funderar förstås över ansvarsfördelningen. Vem kan lastas, är det arbetstagaren eller arbetsgivaren. Det är klart att vi anser att det är allvarligt att åtala en arbetstagare om det finns brister i arbetsmiljön.

Olov Östensson konstaterar att liknande mål kan hanteras på olika sätt. I somras drunknade en annan liten pojke när han rymde från en förskola i Södertälje. Den fyrårige pojken klättrade över ett staket, in på en villatomt och drunknade i en pool. I december kom åtalet. Rektorn, skolchefen och företrädaren för uthyraren av lokalerna till förskolan har ställts till svars. I åtalet nämns brister i uppsyn, men också ansvaret för arbetsmiljön, säkerheten och även här ett staket. Det här staketet ansågs vara för lågt. Olov Östensson noterar att chefer med arbetsmiljöansvar ställs till svars.
– Där fanns en brist i arbetsmiljön som fick konsekvenser. Vem skulle ha koll på staketet. Det är förstås arbetsgivarens ansvar.

Ännu ett åtal i fjol handlade om en liten pojke som drunknade, i Skanör i Vellinge kommun. Tre pedagoger åtalades för vållande till annans död, arbetsmiljöbrott efter att tillsammans med totalt 40 barn gått till en bassäng för att lära dem att simma. Även rektorn för skolan och kommunen ställs till svars för arbetsmiljöbrott. Läs mer om åtalet här

I HVB-hemsfallet resonerade åklagaren annorlunda.
– Åklagaren anser uppenbarligen att bristerna i staketet inte påverkar brottet. Det var uppsynen som var viktig och då blir det ingen arbetsmiljöfråga. Det handlar i stället om att de inte har haft koll på ett barn, säger Olov Östensson.

Han tillägger att för att vara ett arbetsmiljöbrott måste arbetsgivaren ha brutit mot arbetsmiljölagen eller någon av Arbetsmiljöverkets föreskrifter. Annars gäller övriga delar av brottsbalken och det gör ingen skillnad om brottet begåtts i hemmet eller på arbetsplatsen.
– Om någon skadas på grund av brister i arbetsmiljön är det sällan någon annan än arbetsgivaren som ställs till svars eftersom arbetsgivaren har ansvaret för arbetsmiljön.

På Kommunal finns det en oro för ansvarsfrågorna kopplade till ett arbetsklimat med ökad arbetsbelastning och mer stress. Det ökar risken för olyckor och tillbud och för att arbetstagare får skulden för händelser som snarast beror på omständigheter de inte rår över, resonerar Olov Östensson.
– Vi ser inte att det ökar eller att våra medlemmar åtalas, men vi bevakar detta, för vi ser att vi har medlemmar som springer fortare och har färre kollegor och det i sig ökar risken för olyckor.

Olov Östensson menar att stress borde kunna ses som en brist i arbetsmiljön som en arbetsgivare var skyldig att åtgärda. Han har själv lyckats argumentera utifrån att förutsättningarna påverkade en vikarie på ett boende som orsakade en brand efter att hon glömde kastrullen med det smälta margarinet på plattan.
– Hon blev hastigt tvungen att hjälpa annan personal som hade ett tajt schema och ont om tid. Det blev så bråttom att hon glömde kastrullen. Visst var det fel. Men jag lyckades argumentera att förutsättningarna ursäktade henne.

Hur tänker du kring att lärarna i Vellinge var tre och barnen 40?
– Jag känner inte till förutsättningarna i ärendet. Men spontant låter det förstås som väldigt få pedagoger och många barn. Varför vet vi inte. Som arbetstagare kan man hamna i situationen att man får instruktioner som man sedan i backspegeln förstår var vansinniga. Så var det exempelvis i den svåra kalkugnsolyckan i Luleå 2011 där man pumpade in vatten i en het kalkugn. En dog och en brännskadades svårt.

Olov Östensson tycker att det ska bli intressant att höra hur de olika åklagarna resonerar och väntar på domarna, men först väntar han på vad som händer med HVB-hemsmålet.
– Det finns en oro för att det här kan bli ett prejudikat och att flera av våra medlemmar då skulle kunna bli åtalade i liknande fall. Men vi vet inte ännu vad som händer i hovrätten.