AV: Vi ska se över om vi kan bli tydligare

Det enklaste och tydligaste svaret är att Arbetsmiljöverket inte ställer några krav på att en arbetsgivare ska utreda om en kränkande särbehandling har skett eller inte efter en anmälan. Så kan man sammanfatta Ulrich Stoetzer, psykolog och sakkunnig inom organisatoriska och sociala arbetsmiljöfrågor på Arbetsmiljöverket.

Han inser att det både kan vara svårt att förstå utifrån det som står i föreskrifterna om systematiskt arbetsmiljöarbete, sam, och om organisatorisk och social arbetsmiljö, osa, och utifrån de svar man kan tro att man ska hitta där.

– Vi ger inte mycket hjälp i våra föreskrifter för vi ställer inte krav på att man ska utreda på det sättet att vi kräver att man ska ta reda på om det var kränkande särbehandling eller inte och om någon var skyldig eller inte, säger Ulrich Stoetzer.

Det beror på att arbetsmiljölagen är framåtblickande med syftet att förebygga risker för ohälsa. Arbetsgivaren ska däremot vara redo så att en eventuell kränkning inte händer igen, förklarar Ulrich Stoetzer.
– Skadan har redan skett. Vi vill att man ska lära sig. Vi säger att man ska ha en form av beredskap. Om det här händer ska man veta vem man ska vända sig till, vad som händer med den informationen och hur man snabbt kan få hjälp. Det är så långt vi sträcker oss. Jag förstår att det inte ger särskilt mycket information i situationen när det väl har uppstått.

Det formella kravet från föreskrifterna är alltså att utreda framåtblickande?
– Ja. Det finns i nionde paragrafen i sam.

I osa:n finns inget krav på att utreda?
– Nej. Däremot vet vi att arbetsgivare gör utredningar och vi vet att om man gör det på fel sätt kan man fortsätta kränkningen.

Ni varnar för undermåliga utredningar i de allmänna råden till osa:n. Varför gör ni det när ni ändå inte ställer krav på att det ska göras några utredningar?
– Det är ett råd så att man inte ska förvärra situationen. Undermåliga utredningar kan leda till kränkningar och arbetsgivaren kan då riskera att orsaka kränkande särbehandling och det får man inte göra. Så det gäller att vara försiktig. Men vi kan inte ställa krav utifrån de allmänna råden.

Kan ni på något sätt agera om någon skulle anmäla att en utredning är undermålig?
– Även arbetstagare kan göra en anmälan till oss. Men det räcker inte att en utredning är undermålig utan man måste nog påstå att utredningen i sig leder till kränkande särbehandling. Då kan vi utgå från det och fråga om det har gjorts en tillräcklig riskbedömning. En utredning kan riskera att fler blir utsatta. Det får bestämmas från fall till fall.

Vet du om någon har anmält att en utredning i sig är kränkande?
– Det vet jag inte. Men jag känner till att personer har upplevt att utredningen i sig har blivit kränkande.

Vad betyder det att utredandet i sam ska vara framåtblickande?
– Om arbetsgivaren upptäcker att man inte har klargjort tydligt nog att det här inte är ett okej beteende eller inser att man inte har haft tillräckligt bra koll på den sociala arbetsmiljön, då betyder det att det systematiska arbetsmiljöarbetet behöver förbättras framöver. Men vi kräver fortfarande inte att det utreds att det har förekommit kränkande särbehandling.

Ulrich Stoetzer förklarar att det som står i sam om att arbetsgivare, om det uppstått ohälsa, ska utreda och undersöka om det finns något i arbetsmiljön som kan ha lett fram till ohälsan ska läsas som att ta reda på vad som hänt för att förebygga så att det inte händer igen.
– Jämfört med en fysisk skada blir det här abstrakt. Det är väldigt tydligt om man har skurit av sig fingret i en skärmaskin. Det är ingen tvekan om att det har hänt, men när det kommer till kränkande särbehandling står ibland ord mot ord. Det är också därför vi inte ställer krav. Det skulle vara orimligt att kräva en utredning varje gång det kommer ett påstående om kränkning.

I slutet av förra året presenterade Arbetsmiljöverket sin utvärdering av fem år med osa-föreskriften. Företrädare för bland annat fack- och arbetsgivarorganisationer var intervjuade och flera vittnade om svårigheter att förstå hur skyldigheterna ser ut när det handlade om utredningar av kränkande särbehandlingar. Det handlade både om vad som krävdes i arbetsmiljölagen och föreskrifterna men även hur andra lagar som exempelvis diskrimineringslagen påverkar.
– Vi förstår att det här är svårt och kommer att se över om vi kan informera mer eller bättre och för dialog med parterna. Men det gäller bara det vi ansvarar för.

En sådan översyn kommer att ske efter att Arbetsmiljöverket har presenterat nästa rapport om osa:ns effekter som är planerad till senhösten. Ulrich Stoetzer tillägger att det inte är aktuellt att skriva om några regler och tror att mycket av svårigheterna för arbetsgivarna egentligen handlar om arbetsrättsliga frågor.
– Men finns det något vi kan göra, som att stödja eller vägleda för att göra det lättare, ska vi förstås göra det. Det kan finnas behov av att förtydliga vår roll.

Ulrich Stoetzer vill passa på att tipsa om hur förebyggandet kan se ut.
– En stor attraktiv nyhetsredaktion insåg att det fanns en risk för att det skulle uppstå kränkande särbehandling när man skulle tillsätta fasta tjänster. Många var projekt- och visstidsanställda och det skulle bli stor konkurrens om tjänsterna. Det började spridas rykten och det fanns starka känslor. Deras sätt att hantera det var att vara tydliga kring kriterierna, vad som gällde för tjänsterna.