Parterna ser risk för rubbad balans

Den 1 januari skulle de regionala skyddsombuden ha fått besöka fler arbetsplatser om det blivit som den tredje utredningen om ombudens tillträdesrätt under 2000-talet föreslog. Så blev det inte. Och förslag lär dröja.

Utredningen finns inte med på årets förteckning över regeringens propositioner.

Martine Syrjänen Ståhlberg Foto: Eva Edsjö

– Vi hoppas att utredningen inte läggs i malpåse utan att den bereds nogsamt. Det fanns förslag där som vi stöttade, säger Martine Syrjänen Stålberg, arbetsmiljöutredare på TCO.

För TCO var inte utvidgad tillträdesrätt det viktigaste förslaget. TCO sa ändå ja eftersom det kunde få betydelse för de förändringar på arbetsmarknaden som sker inom flera branscher. Förbättrat informationsutbyte mellan Arbetsmiljöverket och parterna, mer pengar till de regionala skyddsombuden och bättre redovisning av vad de regionala skyddsombuden gör, som också föreslogs, var mer angeläget för TCO.

Nu när debatten om hur skyddsombuden ska bli fler har tagit fart, har frågan om att stötta de regionala skyddsombuden blivit ännu viktigare, menar Martine Syrjänen Stålberg.

– Det är dumt att snåla med statliga medel till de regionala skyddsombuden, för det här hänger ihop. Att stötta och få fram fler lokala skyddsombud är ett av de regionala skyddsombudens viktigaste uppdrag. Men från statsmaktens sida tittar man på de regionala skyddsombuden och de lokala skyddsombuden var för sig.

I början av hösten gav regeringen Arbetsmiljöverket i uppdrag att ta reda på hur skyddsombuden ska bli fler. I en bisats påpekades att det gällde oavsett om skyddsombuden hade en facklig tillhörighet eller inte. Fackföreningsrörelsen reagerade högljutt. LO, TCO och Saco skrev ett öppet brev till ansvarig minister Paulina Brandberg (L) och förklarade varför den fackliga tillhörigheten är nödvändig. För att vara en fråga kopplad till arbetsmiljö skrevs ovanligt många debattinlägg.

Till Allt om arbetsmiljö sa ministern att hon blev förvånad över reaktionerna eftersom det redan i dag är möjligt att vara skyddsombud utan att vara med i ett fackförbund. Regeringen ville heller inte ändra på några regler.

Martine Syrjänen Stålberg ser med viss oro på uppdraget.

– Den regionala skyddsombudsverksamheten har genomlysts flera gånger, men det har inte varit något fokus på skyddsombuden. De har hittills setts som en partsfråga. Det här är första gången som jag kan minnas att skyddsombuden är uppe på regeringsnivå.

Vad tänker du kring det?

– Det är bra att skyddsombudsfrågan uppmärksammas. Men det är synd att den här bisatsen är med, för den ruckar på systemet och formalian.

Martine Syrjänen Stålberg förklarar att skyddsombudens koppling till fackförbunden är en väsentlig del av hur arbetsmiljöarbetet är tänkt att fungera.

– Det har att göra med representativiteten och jämvikten på arbetsplatserna. Skyddsombuden är inte en bit som man kan skära ut och skruva på. De finns i ett större sammanhang och ruckas en del så påverkar det övriga delar i den partsgemensamma samverkan som pågår på så många nivåer.

Att plocka bort den fackliga kopplingen skulle också leda till mindre stöd till skyddsombuden och det behövs snarare mer stöd, menar hon. Inte minst för att öka intresset.

Från TCO:s tolv medlemsförbund rapporteras att skyddsombuden efterlyser större förståelse för sin roll, att de känner sig ensamma, att de vill ha mer tid för uppdraget, mer utbildning och mer kunskap hos arbetsgivarna.

Martine Syrjänen Stålberg hoppas att uppmärksamheten och debatten leder till mer kunskap om skyddsombuden och bättre förståelse för rollen. Hon menar att debatten även sätter press i de egna leden.

– Det har blivit en intern blåslampa också. Jag tror att det har blivit uppenbart att det här är frågor vi inte kan vänta med.

Skyddsombudens ställning har också varit en återkommande huvudvärk för de fackliga företrädarna under Arbetsmiljöverkets arbete med de nya föreskrifterna. Verket har återkommande fått kritik för att skyddsombuden riskerar att försvagas eftersom de nämns mer sällan i de nya föreskrifterna. Martine Syrjänen Stålberg tror att främst nya skyddsombud kan få svårt att förstå vad de har för befogenheter.

– Arbetsmiljöverket har valt att inte vara lika tydliga som tidigare. Lägger man text om skyddsombuden i vägledningsmaterialet så har ombuden tappat i tyngd, eftersom då är det inte paragraftext längre utan rekommendationer och goda råd.

Vem skyddsombudet har rätt att företräda är också en fråga som skakat om. Arbetsmiljöverket hade ändrat sin tolkning och kommit fram till att skyddsombud inte fick företräda enskilda arbetstagare. Martine Syrjänen Stålberg konstaterar att det blev många möten, skrivelser och debattinlägg innan Arbetsmiljöverket ändrade sig förra våren.

– Det är ovanligt att de backar. Det här var ett internt dokument som kom på vift och vi fick ganska tidigt signaler från förbunden att det här började bli problematiskt.

Nu utgår TCO från att skyddsombuden kan representera enskilda arbetstagare i både rehab- och arbetsanpassningsärenden igen.

På LO konstaterar Marie Boström, ombudsman med fokus på arbetsmiljöfrågor, att skyddsombuden är och har varit hotade under lång tid.

Marie Boström Foto: Privat

– Vi har sett det i motioner i riksdagen från partier på högerkanten och i rapporter framtagna av vissa arbetsgivarorganisationer. De vill minska skyddsombudens koppling till fackförbunden. Det är en maktfråga.

Ett tuffare klimat på många arbetsplatser med osäkrare anställningar, lågkonjunktur och mer slimmade organisationer gör att skyddsombud inom LO-förbunden vittnar om att de får svårare att få tid för uppdraget, enligt Marie Boström.

– Skyddsombudet blir en jobbig person och kläms från både arbetsgivaren och kollegor. På 1970-, 80- och 90-talen var det inte alls så här, men nu ifrågasätts skyddsombuden alltmer. Det är oroväckande.

Regeringens formulering i uppdraget till Arbetsmiljöverket i höstas förvånar inte Marie Boström. Hon vet förstås att möjligheten att utse skyddsombud utan koppling till facket är förenligt med dagens regler. Men att regeringen skriver som den gör oroar.

– Det här öppnar upp dörren för en annan ordning. Jag är inte säker på att de vet vad de ger sig in på.

Liksom Martine Syrjänen Stålberg på TCO påpekar Marie Boström att skyddsombudens koppling till fackförbunden ytterst handlar om balansen på svensk arbetsmarknad.

Hur ser ni på att den senaste rso-utredningen ännu inte lett till något förslag?

– Det är åt fanders. Det är tredje gången som rso-verksamheten utreds och resultatet visar att den är effektiv och välfungerande. Vi har frågat departementet vad som händer, men vi får inget svar.

Inom LO finns en viss självkritik. Skyddsombuden har inte alltid fått det stöd från förbunden som de behöver och arbetsmiljöfrågorna inte den uppmärksamhet som krävs.

– De har varit styvmoderligt behandlade. Så är det, erkänner Marie Boström.

Sedan några år tillbaka pågår ett arbete för att ändra på det. Marie Boström leder projektet på LO centralt. Syftet är att hjälpa medlemsförbunden att stärka skyddsombuden, och exempelvis utbildades under hösten 200 lokala ombudsmän med hjälp av LO-TCO Rättsskydd, fackets advokatbyrå. Ombudsmännen har fått lära sig vad som är hindrande av skyddsombud och hur de kan stötta.

– Vi vet från tidigare enkäter att skyddsombud hindras, men vi ser sällan förhandlingar eller tvister. Kursen har varit mycket uppskattad, säger Marie Boström.

Anna Bergsten är arbetsmiljöexpert på Svenskt Näringsliv med 60 000 medlemsföretag. Hon tycker att det är bra att diskussionen är i gång och välkomnar regeringens uppdrag till Arbetsmiljöverket, även om hon blev en smula förvånad.

Anna Bergsten Foto: Ulf Börjesson/Ernst Henry Photography AB

– Jag tror ingen av oss, varken vi eller de på den fackliga sidan, hade hört att det här var på gång. Nu hoppas vi att Arbetsmiljöverket gör något bra av det.

Hon tillägger:

– Arbetsmarknadsdepartementet har inte varit så ”på” i de här frågorna och ansvarig minister har inte varit ute så mycket och pratat arbetsmiljö. Så jag blev förvånad, men uppdraget är spännande och viktigt.

Anna Bergstens uppfattning är att samverkan på flertalet arbetsplatser fungerar väl och att medlemmarna anser att skyddsombuden har en viktig uppgift. Men fler skyddsombud behövs. Hon möter arbetsgivare som vill ha och saknar skyddsombud och undrar vad de ska göra.

– De frågar om de själva kan utse och om de kan betala någon för uppdraget, men då säger vi nej och förklarar hur det ska gå till.

Men problem med samarbetet finns. Enligt Anna Bergsten handlar det om allt från att skyddsombud har inställningen att de är arbetsgivarens motpart till att det är fackförbunden som i första hand ska utse ombuden. Ett problem som blir större i takt med att skyddsombuden blir färre.

– Det finns arbetsplatser där facket inte hittat någon medlem att utse och vägrar att utse någon annan, trots att det finns personer som är villiga att ta uppdraget och trots att regelverket ger den möjligheten. Facket säger nej och skickar i stället dit ett regionalt skyddsombud.

Ett av problemen med detta är att arbetsmiljöarbetet ska ske så lokalt som möjligt, påpekar Anna Bergsten.

Svenskt Näringsliv vill ändra på dagens system. Kopplingen till fackförbunden ska inte vara en förutsättning för att ett skyddsombud ska kunna känna sig trygg i rollen, menar Anna Bergsten.

– Om vi menar allvar med att vi vill ha skyddsombud på alla arbetsplatser, låt oss då skapa möjlighet för det. Men vi behöver fundera över regelverket.

Många menar att den fackliga kopplingen är nödvändig ytterst för möjligheten för ett skyddsombud att driva ärenden utan att riskera att självt behöva betala kostnader i samband med tvister. Hur tänker ni kring det?

– Vi har ingen lösning på det. Men vi ser problemet. Kanske skulle Arbetsmiljöverket kunna spela en större roll, kanske finns det försäkringslösningar och rättshjälp. Vi behöver alla tänka nytt och kreativt.

Svenskt Näringsliv ifrågasätter även de regionala skyddsombudens koppling till facket. Anna Bergsten är därför nöjd med att rso-utredningen ännu inte lett till något förslag.

– Vi vill avveckla de fackliga rso:na och i stället låta Arbetsmiljöverket få en liknande stödjande funktion. De rådgivarna skulle också kunna besöka alla arbetsplatser.

Anna Bergsten skrev arbetsgivarorganisationens remissvar på rso-utredningen. Det var rejält kritiskt. Hon var också med i utredningens referensgrupp och framförde organisationens synpunkter: de regionala skyddsombuden blandar samman sin roll som facklig representant och som arbetsmiljöaktör, de har inte samma lokala kännedom, inte lokalt förtroende och överprövar det lokala arbetsmiljöarbetet. De regionala skyddsombuden har också i vissa fall uppdrag hos konkurrerande företag.

Att ge de regionala skyddsombuden tillträde till arbetsplatser där facken inte har medlemmar är också ett principiellt problem. Enligt Svenskt Näringsliv är det som att ge myndighetsliknande uppgifter till fackförbunden, som har ett partsförhållande gentemot arbetsgivaren. Liksom de fackliga organisationerna ser Svenskt Näringsliv problem med balansen, om än andra. Även den statliga finansieringen ifrågasattes.

Men utredaren tog inte hänsyn till näringslivets kritik, påpekar Anna Bergsten. Enligt remissvaret ansåg utredaren att det inte gick att förstå hur omfattande problemen var. Enkätundersökningar gjordes bland de regionala skyddsombuden och bland samordnare hos de fackliga organisationerna, men frågor ställdes inte till företag eller arbetsgivare.

– Återigen avstyrkte vi förslaget. Man kan också ifrågasätta om det är rimligt att använda skattepengar till att komma med samma förslag en tredje gång. Men man ville tydligen väldigt gärna försöka få igenom det här.

Hur viktig är frågan om den fackliga kopplingen för er?

– Så länge som våra medlemmar säger att det finns problem är det en viktig fråga som vi driver.

Anna Bergsten tillägger:

– Jag är glad att vi äntligen har en diskussion om de här frågorna. Men det måste få ta tid.