Reflektion på jobbet ger återhämtning

Är det värt att lägga arbetstid på att reflektera tillsammans med kollegorna? Svaret är utan tvekan ja från Anna Lassesson, Mats Johansson, Lasse Ekwall, Samuel Heikkinen och Sargon Manoufar. De är arbetsledare på arbetsmarknadsenheten AMA i Eskilstuna kommun, där personer som behöver komma närmare det reguljära arbetslivet får prova att arbeta i snickeriverkstad, återbruk, fastighetsskötsel, textil och andra praktiska verksamheter runt om i kommunen.

Men nu har de fem arbetsledarna lämnat sina verksamheter och kommit till kontoret i Vilsta industriområde i utkanten av Eskilstuna. Under två timmar har de praktiserat metoden kollegial handledning, inledd med en stunds meditation, medveten närvaro.

Det är gruppen som reflekterar tillsammans, men med på plats finns också de utbildade handledarna Nina Wallin och Sofie Holmgren.

De ska träffas totalt åtta gånger och varje gång finns ett tema att utgå från. Den här förmiddagen har handlat om stress och affekter.

– Ska vi ta en utcheckning som vanligt, säger Nina Wallin. De går varvet runt, pratar om vad som triggar och vad som motar stress.

– För det första är det jätteskönt att komma hit. Och den där meditationsövningen gillar jag verkligen. Sedan reflektionen, att den mer och mer växer fram, säger Anna Lassesson.

Lasse Ekwall. Foto: Ann Patmalnieks

Mats Johansson tror att han är ganska medveten om stress.

– Men man får nya tankar, hur man kan bete sig i vissa situationer mot sig själv och andra.

Lasse Ekwall vet vad som triggar hans stress.

– Ger man en deadline som är för snäv är det varken bra för mig själv eller andra.

Sargon Manoufar konstaterar att det är lätt att veta vad man ska göra, som att ta tre minuter för att andas, men det är inte lika lätt att faktiskt göra det.

Handledaren Nina Wallin kommenterar att det tar tid att ändra beteenden.

– Så ni får vara snälla med er. Här kanske ni kan hjälpa varandra.

Samuel Heikkinen. Foto: Ann Patmalnieks

Detta är näst sista träffen. De skojar om att smyga in i någon annan, kommande grupp.

– Det är lättare att reflektera när man har en agenda. Skulle vi sätta oss själva skulle det bli svårt att pinpointa det som är viktigt, säger Samuel Heikkinen.

– Ja, det är lättare att ha något att prata kring så att det inte bara blir att dricka kaffe, säger Anna Lassesson
– Men nu har vi ju åtta dagordningar, flikar Sargon Manoufar in.

– Det är väl jätteklokt att ha det att utgå från, säger Sofie Holmgren.

En tanke med metoden är att lyfta fram även det som fungerar bra. Det har de också gjort, tycker Samuel Heikkinen.
– Ja, absolut. Vi har fått diskutera saker som hänt och fått bra idéer av varandra. Mycket gör man annars med automatik. Här har man fått lära sig om sig själv och andra i gruppen. Hur tänker den här personen?

Lasse Ekwall har gått i kollegial handledning tidigare, i en annan arbetsgrupp.

– Efteråt schemalade jag reflektion för mig själv varje dag och det har jag gjort i tre år nu.

Kollegial handledning utvecklades ursprungligen av Helsingborgs stad, forskare vid Lunds universitet och företagshälsan Feelgood. Målgruppen var de i så kallade kontaktyrken, med mycket kontakt med människor och risk för stress.

Arbetsledarna i Eskilstuna tycker inte att de har det stressigaste av jobb, men visst kan det komma toppar.

Mats Johansson. Foto: Ann Patmalnieks

– Det är klart att det är som en berg-och dalbana, säger Mats Johansson.

– Ja, vi jobbar ju nära människor hela tiden, säger Samuel Heikkinen.

De är mycket mer än bara arbetsledare, berättar de. Jourhavande medmänniska, kurator, psykolog, hjälper till med ekonomi.

Att resonera i gruppen har bidragit till att minska stress och öka återhämtning, tycker de.

– Tidigare kunde jag ta arbetet med mig hem, automatiskt börja reflektera över något som hänt. Men nu när vi fått de här verktygen blir det inte så, säger Mats Johansson.

Sargon Manoufar. Foto: Ann Patmalnieks

Det är viktigt med tryggheten i gruppen, säger Sargon Manoufar.

– Då vågar man öppna sig och sitter inte och trycker på det man vill säga. Vi har skrivit kontrakt på att det vi säger stannar i rummet.

Anna Lassesson och Samuel Heikkinen, som arbetsleder en grupp på Re:Tuna återbruk, använder redan reflektion i sin vardag.

– Sedan ett par år tillbaka är vi duktiga på att ta tio till femton minuters reflektion innan hemgång. Vi fick det i uppgift av vår chef. För mig har det varit jättebra att ha Samuel att reflektera med, att stanna upp och summera dagen. Vi kan ta upp något som tynger och tittar vi på det och lämnar det sedan, säger Anna Lassesson.

– Det vi lagt till nu är en kortare meditation på arbetstid. Vi kör på något på Youtube och följer det. Man kommer ner i varv och blir mer närvarande i stunden, berättar Samuel Heikkinen.

Lasse Ekwall har gått i kollegial handledning tidigare, i en annan arbetsgrupp.

– Efteråt schemalade jag reflektion för mig själv varje dag och det har jag gjort i tre år nu.

Handledarna Nina Wallin och Sofie Holmgren hyser gott hopp om att den här gruppen kommer att fortsätta reflektera tillsammans efter kursen.

– Ni är en fantastisk grupp och vi ser ju hur ni utvecklas hela tiden. Ni är så kloka, säger Nina Wallin.

– Just nu, ja, svarar någon snabbt till allmänt skratt.

Sofie Holmgren. Foto: Ann Patmalnieks

Sofie Holmgren och Nina Wallin har varit handledare sedan 2021 och hållit i tio av de grupper i kommunen som hittills provat på metoden. De flesta har funnits inom vård och omsorg.

Det har varit roligt att jobba med arbetsledarna som varit öppna för reflektion och medveten närvaro, tycker de.

– De har anammat metoden direkt, säger Nina Wallin.

– Det absolut roligaste är när man ser hur polletten trillar ner och gruppen börjar prata om att använda reflektionen i sin vardag, säger Sofie Holmgren.

Till vardags jobbar Nina Wallin och Sofie Holmgren som hr-konsulter inom kommunen. Men de undviker i största möjliga mån att handleda grupper som de är kopplade till i den rollen, där det till exempel finns individärenden.

Som handledare har de en annan uppgift.

– Vi ska få gruppen att reflektera tillsammans, säger Nina Wallin.

Nina Wallin. Foto: Ann Patmalnieks

Det är tryggt att det finns teman att utgå från, men det gäller också att vara flexibel som handledare och anpassa sig till gruppen, betonar de. Beteendevetenskapliga teorier går inte hem alla gånger. De teman som passar flest är stress och kommunikation.

– Många har nog varit med om att det kan uppstå missförstånd och känner igen sig i det, säger Sofie Holmgren.

Till vardags jobbar Nina Wallin och Sofie Holmgren som hr-konsulter inom kommunen. Men de undviker i största möjliga mån att handleda grupper som de är kopplade till i den rollen, där det till exempel finns individärenden.

Som handledare har de en annan uppgift.

– Vi ska få gruppen att reflektera tillsammans, säger Nina Wallin.

Det har varit roligt att jobba med arbetsledarna som varit öppna för reflektion och medveten närvaro, tycker de.

– De har anammat metoden direkt, säger Nina Wallin.

Finns det då något som kan vara svårt i handledarrollen?

– Det som kan vara lite utmanande är när det är bra dialoger och man blir engagerad själv. Vi ska låta gruppen reflektera på egen hand kring temat utan att ge råd, säger Sofie Holmgren.

Metoden kollegial handledning kan vara till nytta för alla som har mycket kontakt med människor i sitt yrke, tror Nina Wallin och Sofie Holmgren.

Och arbetsledargruppen håller med.

– Är man bara öppensinnad är det här för alla. Man behöver inga förkunskaper, ingenting, säger Samuel Heikkinen.