Allt vanligare att drogtesta

Vanligast är cannabis, sedan kommer amfetamin, bensodiazepiner, opioider och kokain. Det som ökar mest är cannabis, amfetamin och kokain.

Samtidigt ser Fredrik Sparring, företagsläkare på Avonova företagshälsa, en positiv trend – allt fler arbetsgivare tar ett rehabansvar för medarbetare som testat positivt, trots att det inte är en skyldighet enligt lag.

– Att genomföra slumpvis testning på arbetsplatser kan vara ett sätt att hjälpa den som använder droger innan det blir ett beroende. Men vi behöver förtydliga rehabansvaret. Arbetsgivarna behöver ett fastare regelverk att luta sig emot när de testar.

Den som är beroende av alkohol har rätt till ett omfattande stöd från arbetsgivaren, eftersom alkoholberoende arbetsrättsligt är klassat som en sjukdom. Den som är beroende av illegala substanser riskerar i stället att förlora jobbet. Som läkare ser Fredrik Sparring en stor orättvisa här; båda har en beroendesjukdom, och båda behöver behandling för att tillfriskna.

Men först den tickande bomben:

– Jag baserar det på den statistik vi har på våra drogtester. Mellan 2017 och 2022 har antalet beställda drogtester hos Avonova ökat med 119 procent. Första halvåret i år ökade det ytterligare 22 procent. Även andelen positiva svar har ökat.

Fredrik Sparring. Foto: Sarah Saverstam

Karolinska Institutet rapporterar en fyrdubbling av antalet tester som kommer från arbetslivet samt en ökning av andelen positiva svar från 2 procent till 5,2 procent under de senaste 20 åren. I Avonovas statistik ser det värre ut. Under första halvåret i år är andelen positiva provsvar 6,8 procent.

Många riskerar vid en slumpvis testning att hamna i ett arbetsrättsligt limbo, åtminstone i privata företag. Den som är offentliganställd får enligt regeringsformen inte underkastas drogtestning om inte misstanke om droganvändning finns.

Det skyddet kan begränsas med stöd av lag, i det här fallet lagen om offentlig anställning. Men generellt gäller att offentliganställdas skydd är högre än privatanställdas.

– Ifråga om privata arbetsgivare finns ingen reglering i lag. Det som finns är artikel 8 i Europakonventionen som ger skydd för privatlivet. Utgångspunkten för privatanställda är att drogtester kan godtas efter en avvägning där arbetsgivarens intresse av att testa arbetstagarna ställs mot graden av det integritetsintrång testningen innebär för den enskilde, säger Petra Herzfeld-Olsson, professor i arbetsrätt vid Stockholms universitet.

Petra Herzfeld-Olsson. Foto: Stockholms universitet

Alla ärenden som har testats i AD hittills har gått arbetsgivarens väg. De har gällt medarbetare som arbetat med höga krav på säkerhet: byggnadsställningar, städning på kärnkraftverk eller som arbetat med unga för att motverka bruk av narkotika. Hur lågt ribban ligger vad gäller arbetsgivarnas intresse av att testa har ännu inte prövats.

Det finns också möjlighet för parterna att i kollektivavtal komma överens om när och hur testning får äga rum. Lokala överenskommelser är vanliga, konstaterar Darko Davidovic, förbundsjurist på IF Metall.

– Jag ersätter dem med bredare och bättre överenskommelser som garanterar att testet tas med hänsyn till den anställdes integritet, att det är granskat av en MRO-läkare och att den anställde som testar positivt har rätt till rehabilitering.

Han menar att företag använder positiva tester till att göra sig av med medarbetare, och har sett rigorösa konsekvenser för den som testat positivt. Ett exempel han ger är en lokal överenskommelse som medgav att arbetsgivaren skickade hem den som testats positivt utan lön.

Darko Davidovic. Foto: Daniel Roos

– Man fick komma tillbaka när man testat negativt. Man ska självläka. Jag åkte dit och rev upp överenskommelsen.

Han har under de senaste två åren arbetat för att öka kunskapen bland medlemmar och arbetsgivare om rättigheter och skyldigheter vid testning.

– Jag har sett att slumpvisa tester är mer regel än undantag inom industrin i dag. Men ett positivt resultat innebär inte att medarbetaren är påverkad på arbetstid. Det kan vara cannabis som hen rökte för ett par veckor sedan, på semestern. Det har inte arbetsgivaren med att göra.

Petra Herzfeld-Olsson instämmer i att någon som testat positivt inte självklart kan avskedas eller sägas upp.

– Det är kriminaliserat att bruka narkotika, som utgångspunkt är det allvarligt. Men vid en prövning kommer det att göras en helhetsbedömning. Sker bruket på fritiden kommer det att krävas mer för en uppsägning.

En vanlig regel är att den som nekat till att ta ett drogtest jämställs med ett positivt svar. Så kan arbetsgivaren göra förutsatt att det exempelvis genom en drogpolicy står klart att bruk av narkotika är oacceptabelt, och många arbetsgivare går ut med att de har nolltolerans.

– Om arbetsgivaren kan anses ha rätt att testa, och medarbetaren nekar till att underkasta sig ett test, så kan det bli frågan om ordervägran. Arbetsrättsligt är det mycket allvarligt, säger Petra Herzfeld-Olsson.

På den punkten finns en AD-dom. Men i grunden är det arbetsrättsliga läget väldigt osäkert i fråga om drogtester. Den senaste tidens uppmärksamhet kan mycket väl ändra på det på sikt. IF Metall har uppmanat medlemmar som inte vill låta sig testas att kontakta förbundet för att på så vis kunna driva ärenden som kan ge en tydligare rättspraxis.

– Vi vill inte förbjuda tester, det måste man ha klart för sig. De är nödvändiga. Men våra medlemmars integritet står på spel, och den slentrianmässiga testningen kommer vi att bekämpa.