Så motar Södertälje fusk och kriminalitet

Andreas Klingström är samhällsbyggnadsdirektör i Södertälje kommun. Han har nyligen vittnat i en rättegång där en tidigare anställd stod till svars anklagad för att ha tagit emot mutor i tjänsten. (Den fällande domen har överklagats, reds anm.)
– Vi ser att det finns en stor risk att vår personal utsätts för påtryckningar för att få beslut fattade i en viss riktning.

Andreas Klingström. Foto: Södertälje kommun

Samhällsbyggnadskontoret gör upphandlingar i miljonstorlek och arbetar med frågor om exempelvis avfallshantering och markexploatering. Inom exploateringsområdet, där den mutanklagade arbetade, gås nu hela arbetsprocessen igenom. Arbetet sker tillsammans med ett externt företag och syftet är att hitta luckor som kan utnyttjas av någon med ont uppsåt.

Tjänstemännen ska inte längre hantera ärenden på egen hand och inte heller vara ensamma när de träffar intressenter på möten. Så kallade tvåhandsbeslut, där beslut fattas av två, i stället för en tjänsteman, har funnits i ett par år men införs nu på hela kontoret.
– Det handlar både om att få personalen att känna sig trygg genom att inte behöva stå ensam bakom ett beslut och om att minska möjligheten att påverka, förklarar Andreas Klingström.

Han tillägger:
– Fler personer i handläggningen och på besluten bidrar även till att anställda inte ska behöva känna att de blir misstänkliggjorda.

Samhällsbyggnadskontoret har tidigare fått kritik från kommunens interna revisorer för att inte ha haft ordning på inköpen. Enligt Andreas Klingström är det nu ordning och reda och det är viktigt.
– Det är A och O för att kunna jobba förebyggande mot brottslighet, men också för att få en trygg och sund arbetsplats.

De verktyg som nu införs skapar ett bättre skydd mot otillbörlig påverkan och gör därmed även arbetsmiljön bättre, menar Andreas Klingström. Han känner ändå en viss oro för sina medarbetare och påtalar vikten av att inte släppa vaksamheten.
– Det här måste bli en del av det vardagliga arbetet.

Föreningsbidrag pekas ut som ett område där det kan förekomma både otillåten påverkan och välfärdsbrott. Maria Lindeberg är chef på Kultur- och fritidskontoret i Södertälje. Hon har 30 miljoner kronor att fördela till föreningslivet och 150 av de 300 föreningar som finns i kommunen får bidrag.

Maria Lindeberg menar att det stora flertalet varken fuskar med medlemsantalet för att få mer bidrag eller använder pengarna i kriminell verksamhet, men att det finns brister.
– Vi följde upp femton lite mer noggrant för något år sedan, fem av dem hade rejäla brister. Det var allt från fusk till att vi upptäckte att vårt regelverk var otydligt. Vi fick ytterligare uppdrag från nämnden och nu följer vi upp löpande.

– En del är misstag och missförstånd men en del är inte det.

Hon anser att uppföljningar behövs men att det samtidigt leder till att medarbetarna får en svårare roll.
– Hur ska man vara den kreativa och främjande personen som föreningarna vänder sig till när det blir problem och samtidigt kontrollera och följa upp? Det är en utmaning.

Maria Lindeberg har därför börjat använda en extern revisor. Uppstår frågetecken eller anas det oråd kopplas revisorn in och i nästa steg polisen.
– I något fall gränsar det till kriminalitet, men det får polisen utreda, säger Maria Lindeberg som också leder en av grupperna inom Pax, det myndighetsgemensamma samarbetet för att motverka brottslighet som finns i Södertälje.

Susanne Bergström. Foto: Karin Nilsson

Susanne Bergström är föreningskoordinator och arbetar nära föreningarna med både stöd och beslut om bidrag. Hon har arbetat med föreningar i över tio år och tidigare i sin roll som förtroendevald politiker i Södertälje haft överfallslarm i hemmet. Hon tror att hon blivit luttrad.
– Jag har aldrig känt mig hotad, men olika personer kan känna sig hotade av olika situationer. Om föreningar stängs av kan det bli upprörda känslor och då får man hantera det. Vi tänker på hur vi sitter i ett rum och vi ska helst vara två i en sådan situation.

Hon vet att det finns interna riktlinjer mot korruption och mutor men efterlyser mer praktiska övningar. Hon påminner också om vikten av stöd till den som har lite erfarenhet av offentligt arbete med stora krav på kontroll.
– Arbetsmiljön måste fungera för alla. Det glöms bort ibland.

Före pandemin besökte hon föreningar två till tre gånger i veckan, men talade inte alltid om när hon skulle komma. Det är ett effektivt sätt att både stödja och kontrollera, menar hon. Sådant som hon reagerar på, som att personer vars namn hon känner igen från kanten av kriminella kretsar tar plats i styrelsen, meddelar hon säkerhetsavdelningen.
– Det är uttalat att vi ska checka av med säkerhetsavdelningen. Jag kan ju inte veta om det jag har sett är en viktig nyckel till något annat. De vill veta. Man blir inte avfärdad.

För att motverka kriminalitet behövs dialog, tydliga rutiner och tydliga regelverk, påpekar Maria Lindeberg. Hon menar att det finns en helhetssyn i kommunen med ett tydligt mål som har fått fäste och tror att det bidrar till att medarbetare vågar lita på varandra och minskar risken för rädsla och tystnadskultur. Hon känner sig trygg i sin roll som chef och vågar ta tag i problem hon ser.

Det gemensamma målet gör också att det blir svårare för den som inte beviljas exempelvis föreningsbidrag att ringa vidare och försöka påverka beslutet.
– Vi är många som blir kontaktade i samma frågor, om jag säger så.

Maria Lindeberg har själv erfarenhet av att föreningsföreträdare försöker få till stånd ett annat beslut, det som brukar kallas för otillbörlig påverkan.
– Om vi framhärdade med att säga att en förening fuskat kunde det påverka valet, fick vi veta. Det tyckte jag var iögonenfallande.

Från att tillhöra skaran av de som inte trodde att det förekom fusk eller brottslighet inom föreningslivet har Maria Lindeberg svängt om.
– Jag har också sagt det till fritids- och kulturchefer i andra kommuner. De säger att det här är speciellt för Södertälje, men det tror jag inte.