Kollegorna tog avstånd när hon kom ut

I slutet på 2023 kom Malin ut som transsexuell. Då jobbade hon som projektledare på ett större byggföretag. Ungefär samtidigt som hon började på företaget, i mitten på 2022, inledde hon sin transition. Då hade hon efter en lång process fått diagnosen könsdysfori. 

— I säkert 30 år hade jag känt att något var fel. Jag var tvungen att göra något åt det. Men på jobbet uppträdde jag fortfarande som man, säger Malin när vi ses på kulturhuset i Stockholm.

Ett år efter att Malin började på företaget, där hon också var kalkylator, jobbade hon hemma en eftermiddag. Hon behövde gå igenom ett förfrågningsunderlag och uppgiften krävde inte att hon var fysiskt på kontoret. Det var heller inget ovanligt att anställda arbetade hemifrån när situationen tillät det. Men dagen efter var Malins arbetschef märkbart irriterad över att hon inte hade varit på kontoret på eftermiddagen dagen innan.

— Jag blev ifrågasatt, trots att det inte fanns någon anledning att tro att jag hade varit illojal eller gjort ett dåligt jobb. Det aggressiva påhoppet gjorde att jag sade: ”Om du verkligen vill veta vad jag gjorde igår, förutom att jobba, så kom jag ut till min pappa som transsexuell. Jag ansåg inte att det var lämpligt att ta ett sådant samtal på kontoret, därför jobbade jag hemma halva dagen.” 

För att slippa ryktesspridning skrev Malin samma dag ett mejl till alla fjorton anställda på kontoret och berättade om sin identitet.

— Jag tyckte att det var bäst att det kom ifrån mig. Fyra av mina kollegor kom in på mitt kontor och sade: ”Gud vad starkt gjort, vad modigt.” Men mina chefer sade ingenting. Jag tror att det fanns en rädsla för hur gruppdynamiken skulle påverkas av den här nyheten. Det gjordes heller ingen organisatorisk insats för att bemötandet skulle bli rättvist. Det var locket på direkt, som om inget hade hänt.

Hade Malin inte blivit upprörd över sin chefs agerande hade hon först förklarat situationen för företagets vd och sedan, tillsammans med honom, kommit överens om hur de skulle informera de andra på kontoret.

— Hade jag fått möjligheten att berätta på ett möte, när alla var samlade, är sannolikheten större att de hade tagit till sig det jag sade på rätt sätt, säger Malin.

Nu försämrades arbetsmiljön direkt. Stödet från hennes närmaste chefer upphörde helt.

— En chef visade till exempel de andra nya projektledarna hur de skulle göra vinstavräkning. Mig ville han inte ge mig något stöd överhuvudtaget.  

Många kollegor tog också avstånd ifrån henne. De sade bland annat inte längre ”god morgon” och frågade inte om hon ville följa med och äta lunch.

— De visste kanske inte vad de skulle säga, men det kändes jättemärkligt.  

När Malin tog upp situationen med vd:n svarade han att hon nog missförstod sina kollegor. 

Några månader efter att Malin kom ut blev hon inkallad till vd:n och fick veta att hon skulle bli uppsagd på grund av arbetsbrist. Anledningen var att investerarna tyckte att företaget kostade för mycket pengar. Företaget bortsåg från sist in, först ut-regeln med hänvisning till att andra som anställts efter Malin hade kompetens som var viktigare för företaget. 

— Men innan jag kom ut sade de att behovet av kalkylatorer var jättestort. Jag blev ju headhuntad till den här tjänsten, pluggade två heltidsutbildningar samtidigt för att möta företagets önskemål, tog studielån och sade upp mig från en arbetsgivare som jag hade jobbat hos i över sju år för att komma dit. Och så tar de inte hand om mig. De ville bli av med mig, säger Malin.

När hon slutat fick hon veta, av en chef som lämnat företag strax innan hon började, att målet med att anställa henne hade varit att hon så småningom skulle ingå i företagsledningen.  

— Det skulle inte förvåna mig om de var rädda för branschpratet, att ses som ett oseriöst företag om det fanns en transkvinna i ledningen. Det är en väldigt konservativ bransch. 

De har en jätteuppförsbacke att komma underfund med hur arbetsmiljön ska bli mer inkluderande. 

Malin kontaktade sitt fackförbund när hon blev uppsagd. Efter samtal med företagsledningen ansåg inte facket att det gick att bevisa att anställningen hade upphört på grund av hennes könsidentitet. För att kunna påvisa att det rörde sig om diskriminering, tror Malin att en facklig representant hade behövt vara på arbetsplatsen och se och höra samma saker som hon. 

— Facket gjorde ett bra jobb. Men de måste kunna hänvisa till en händelse som bryter mot arbetsmiljölagen. Mikroaggressioner, diskret mobbning och utfrysning är jättesvårt att bevisa. Och det vet företaget.

Malin övervägde inte ens att göra en anmälan till Diskrimineringsombudsmannen. Hon var rädd att det skulle påverka hennes framtid i branschen. 

— Hur hade det sett ut om jag efter knappt ett år som projektledare gjorde en anmälan till DO. Jag hade definitivt svartmålats, säger Malin.

Sedan anställning upphörde i slutet på 2023 har hon kommit ut helt, bytt namn och lever som kvinna.

— Jag har en annan självkänsla och känner en annan glädje nu. Jag hatade min självbild i 30 år. Nu får jag inte nog av att ta selfies.